Försommar i bigården

Jag tittar i almanackan och ser att det i går (14 maj) var på dagen trettio år sedan jag fick mitt första bisamhälle. Ibland undrar man vad man har lärt sig under trettio år, varje säsong är fortfarande full av överraskningar. Men något har väl fastnat och det är det jag försöker dela med mig av.

Nu äntligen är det dags att börja arbeta med bina på allvar. Samhällena behöver ges mer utrymme. Det finns två skäl till det, det ena är att trångboddhet är den viktigaste anledningen till att svärmingslusten väcks till liv. Det andra är att det behövs mer utrymme för drottningen att lägga ägg och, om det är vackert väder, så börjar bina dra in honung. Om man invintrade starka samhällen och invintringen var lyckad så brukar det inte vara några problem att utöka med den första skattlådan. Är samhällena svaga så bör man fortfarande tänka på att samhällena måste kunna hålla värmen och man bör vara mer försiktig med utvidgningen.

Genom att ge drottningen tillgång till mer utrymme så stimuleras äggläggningen. En annan metod att stimulera ökad äggläggning är att göra yngeluppflyttning, det vill säga flytta upp ett antal yngelramar i skattlådan, behålla drottningen i understa lådan och lägga ett spärrgaller emellan. För säkerhets skull bör man titta igenom skattlådan efter någon dryg vecka så att bina inte har dragit upp någon drottningcell där uppe.

Allt man gör är beroende av hur våren utvecklar sig. Om värmen kommer och det är många soliga dagar så är det tämligen bekymmersfritt. Nu har blomningen kommit igång, lönnen har blommat någon vecka, det finns blåbärsblommor och nu kommer maskrosorna (hurra). Det finns naturligtvis inga exakta regler eller råd utan som vanligt måste man läsa av hur förutsättningarna ser ut. De frågor man måste ställa sig är: hur har bisamhället utvecklat sig, är vädret tillräckligt bra så att bina kan hämta nektar och pollen, vad vet jag om mina bin, är de svärmningsbenägna och flyger de trots att det är lite kyligt. Vilka växter blommar och vid vilken temperatur lämnar blommorna nektar.

Med andra ord är det som vanligt, det gäller att hela tiden lära sig och läsa på och sedan hantera sin kunskap med vanligt bondförnuft. Det är kanske det som är så spännande med biodlingen, man blir aldrig fullärd. Jag fick lära mig för trettio år sedan att man är nybörjare i tio år – det kan ligga något i det.

Ture Göransson

Webmaster: Silas Lenz Kontakt